Flyttdags

Skriv en kommentar
17 november 2011 12:49

Min blogg Realistklubben har flyttat till IDGs bloggsajt och fått adressen

http://blogg.idg.se/realistklubben/

Där finns också en ny blogg kallad

http://blogg.idg.se/artikelonskningar/

avsedd för just detta. Avsikten är att även Rymdäventyr ska flytta till IDGs bloggsajt. När så sker, ska jag meddela detta.

Svagsintheten breder ut sig

7 kommentarer
20 oktober 2011 23:24

Vår värld har blivit orolig på sistone. Inbördeskrigen i Afrika rasar vidare som vanligt. Arabvärlden har ställt sig själv på ända och börjat ifrågasätta och störta sina diktatorer. Världen svajar efter en ekonomikris, tramsprotestanter ockuperar Wall Street för vad vet de förmodligen inte själva och Japan drabbades nyligen en svår jordbävning.

Vad gör vi människor då? Analyserar situationen, stålsätter oss och fortsätter våra dagliga liv som vanligt? Nej vi hemfaller åt pseudovetenskap, religiösa sekter, spådomar och kristallhealing.

Då måste vår själ masseras av profeter och spådamer. Vi måste köpa eteriska oljor och kristaller och bli botade av healers. Just nu pågår en sån där bluffmässa i Solna där du kan få lära dig allt om inre frid, group healing och trumresor. Du kan bli spådd och få din aura fotograferad.

kroppochsjälmässa

Det är synd om människor som går på sånt här och lägger ut pengar, både på inträdet och sedan på kristaller och märkliga energidrycker.

Tillägg 20111021: På de underligaste ställen hittar vi svagheten för ”alternativa”, icke-vetenskapliga metoder. Att hollywoodskådisar blir scientologer är känt och pekar på vad som finns i huvudet på dem, men inte trodde man att en realist som Steve Jobs skulle falla för detta. Jobs dog av cancer och nu avslöjas i hans biografi att: ”…en sällsynt typ av bukspottscancer, som växer långsamt… Men Jobs undvek att behandla sin sjukdom direkt med operation. Istället använde han sig av en specialdiet, besökte spiritualister och testade andra oprövade metoder.”

Det finns alltid de med lite svagare psyke, som är lätta att vinna in i en religiös sekt, scientologins välsignande vänskap eller lura på en homeopatisk dekokt.

sekttidning

Sen hamnar de i veckotidningarna, tillsammans med supande prinsar och prinsessor som inte för sitt liv kan komma på hur de ska bära sig åt för att bli gravida. Som i dagens nummer av NU där man får höra om en stackars flicka som hamnat i en sekt, främst för att hennes egna stackars föräldrar är med i sekten. De första två hemskheterna är kanske inte så ovanliga ens i det fria samhället: Hon går på diet (vilka kvinnor gör inte det idag?) och hon bär alltid smink (och vilka småflickor gör inte det?). Då kommer vi till den sista och hemskaste punkten: Hon tvingas studera utomjordingar. Nå, men det är ju riktigt kreativt. Det finns det stora, välbetalda organisationer som gör hela dagarna, och kallar det för SETI.

Jaha, det var kanske inte en så farlig sekt ändå. Ett illa valt exempel. Men du fattar väl? Nej då är det värre med Guds barn eller Kristi brud eller någon av de andra avarterna där man står upp och talar i tungor och faller omkull på golvet och tuggar fradga. Sen bidrar alla lite till kyrkans missionskassa så man kan värva flera svagsinta.

För de hemtrevligt svagsinta så finns det alltid spålinjerna. Här nedan en bild ur en typisk damtidning, som i övrigt har samma innehåll i varenda nummer år ut och år in: 40-årskriser, bantning och matrecept och det eviga modet, modet och modet.

spålinje

Mayas spålinje, Tanjas spålinje, Tarotkungen, Hoahoas spålinje, Niha från Indien med flera lurar brallorna av kvinnorna för 19.80 per minut.

Jag förstår inte varför de grova lurendrejarna vänder sig till kvinnor? Är de extra dumma? Jag vägrar tro det, men å andra sidan annonserar spålinjerna inte i damtidnigarna för att de vill gå med förlust, utan givetvis för att det lönar sig.

Vad ska man göra åt det? Jag vill gärna verka för någon slags intellektualisering av svenska folket. Men det är inte lätt när idiotin skvalar ur Radio Stockholm och Idol brusar på TV. Kom med ett förslag.

Finns det en organisation som främjar intellektet i samhället, som har något att säga till om? Som kan kämpa emot Simpsons och Scrubs och Friends med pålagda skratt?

Eller ska man ta saken i egna händer? Sänka en helaer, spä ut en homeopat, platta ut en aurafotograf, skicka alla new age-fjantar på trumresa till Singballaputti och hoppas att de inte kommer tillbaka igen?

PS från 20111021: Det gläder mig storligen att stråltanterna äntligen får på skallen rörande mobiltelefoners farlighet. BBC relaterar idag en dansk studie som sågar strål-trolleriet jäms med knäna: ”The latest study led by the Institute of Cancer Epidemiology in Denmark looked at more than 350,000 people with mobile phones over an 18-year period. Researchers concluded users were at no greater risk than anyone else of developing brain cancer. The findings, published on the British Medical Journal website, come after a series of studies have come to similar conclusions.” Men naturligtvis tror stråltrollen på WHO inte på det utan menar fortfarande att det är farligt. Att en ansedd tidskrift som British Medical Journal tar upp saken tycker jag pekar på trovärdighet.

Foliehatt – nej tack!

Klok kvinna på Radio Stockholm

Skriv en kommentar
18 oktober 2011 14:44

Det tillhör ovanligheterna att någon säger något klokt och intelligent på Radio Stockholm, men då och då händer det, det ska man inte sticka under stol med. Söndagen 16 oktober 2011 slog Ulf Elfving åter till (se nedan) och gjorde ett riktigt intressant hemma-hos-reportage i sin serie ”Elfving möter” som var både realistiskt och lyssningsvärt. Inte för att det var han som stod för klokheterna utan det var intervjuoffret Annika Linde, statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet och en av landets främsta influensaexperter, som fick briljera.

Hon hann bara prata ungefär en minut, så insåg jag att ”Det här är en intelligent kvinna. Hon vet vad hon talar om.” Normalt är det mest politiker, som inte vet vad de pratar om, som får stå upp i radion och parata dumheter, eller försöka ursäkta sig för felbeslut de tagit för att de inte visste vad de pratade om.

Annika Linde visste precis vad hon skulle säga och visste precis vad hon tyckte om journalister som ställde dumma frågor och var inte rädd för att uttrycka det. Programmet avhandlade också de stora epidemierna som svept över världen och vad vi numera har för motmedel. Hon ansåg till exempel att var bättre att bli smittad av influensa ungefär vart femtonde år (om man tål det), än att vaccinera sig, eftersom den ”riktiga” smittan gav längre immunitet. Hon praktiserade själv detta.

Nu var kanske inte Ulf Elfving rätt man att intervjua en så intelligent kvinna med ett så intrikat arbete som att bedriva detektivarbete bland virus, men små blixtar av intelligens visade sig ändå, som när hon till exempel berättade hur hon studerade virusens evolution. Som viruskännare kunde hon utan vidare såga kreationisterna jäms med knäna och berätta hur hon själv kunde studera hur virus muterade och utvecklades på bara ett par dagar, något som skulle ta människorasen flera tiotusentals år.

Det var kanske också symptomatiskt att bland all skränpopen som då och då tvunget måste avbryta det intelligenta samtalet, så fick Annika Linde själv välja en melodi. Då valde hon Jan Johansson, som spelade ”Visa från Utanmyra” en fantastisk musiker och ett fantastiskt musikstycke.

Det här inslaget är faktiskt värt att lyssna på om du vill höra något som det inte finns för gott om på Sveriges Radio: folk som vet vad de pratar om.

Läs mer och lyssna

Läs mer på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3164&artikel=4747181 eller lyssna direkt på reportaget på http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3518426.mp3

Det förra lyssningsvärda reportaget: http://blogg.techworld.idg.se/realistklubben/2011/04/17/en-realist-pa-radio/

Akamai och den personliga integriteten

Skriv en kommentar
14 oktober 2011 02:36

Ha, nu fick jag dig. De båda har inget med varandra att göra!

Jag har varit ett par dagar i USA och besökt Akamai i Boston (jo, vi åkte förbi pampiga MIT också). Jag lyckades med något som enligt utsago var svårt, att få besöka deras Network Operations Centre i stadsdelen Cambridge. Där sitter 16 personer och hanterar drygt 100.000 servrar världen över.

NOC-i-Boston-fixad-480px

Här ser du det panorama jag gjorde av kontrollrummet. De ser var folk tittar mycket på webb-TV, var attackerna kommer ifrån, hur långt ett företags webbplats ”sträcker sig” i världen och om ryska maffian är på  gång med bot-attacker igen.

Akaqmai har en särskild procedur för att ta hand om DDoS-attacker: inget alls. Akamais serverparker är så kraftfulla att de inte behöver göra något alls, ens vid kraftigast tänkbara attacker. De bara slukar allt och hackersarna tror att de lyckats. Akamai kallar det för absorption. Det påverkar aldrig kundens webbplats, den som egentligen var målet för attacken. Det är som att skjuta en röntgenstråle på bly. Strålen försvinner in, absorberas och kommer inte ut igen.

Something completely different

Men vad jag ville komma till har inget med Akamai att göra utan handlar om säkerhetskontrollen på flygplatsen Boston Logan. När vi skulle flyga tillbaka till Sverige fick jag för första gången gå igenom en sån där helkroppsscanner. Man går in i en stor låda och får hålla händerna över huvudet i tio sekunder och så får man gå ut i andra änden.

Åh, vad jag kände min personliga integritet äventyras. Det var hemskt att behöva stå där och bli avbildad. Inte! Det kändes inget alls och ingen sa några fula ord eller log snett. Jag är övertygad om att den som tittade på bilderna hade sett 10.000 personer före mig och var fullständigt avtrubbad.

Visserligen är de här scannrarna är rätt avslöjande, vilket givetvis är meningen, men ärligt, tycker nån att det är sexigt med skalliga spöken?

http://i.huffpost.com/gen/130604/thumbs/s-FULL-BODY-SCANNER-large.jpg

Och är det verkligen mindre kränkande att nån tafsar på dig?

Vad jag retade mig på var att när vi kom till Keflavik fick vi reda på att eftersom säkerhetsprocedurerna i utlandet var så bristfälliga var vi tvungna att gå igenom ytterligare en säkerhetsprocedur för att ens få komma in på flygplatsen. Ingen helkroppsscanner, men man skulle ta av sig skorna och till och med armbandsklockan. Skorna hade fått sitta på på Logan, men islänningarna tvingade oss att ta av dem.

Nu börjar det gå lite väl långt med detta säkerhetskontrollerande. Det är på gränsen till att bli löjligt. Eller är det så att EU på något sätt ska hämnas på USA?

Teknikupplysning för döva öron?

5 kommentarer
22 september 2011 12:59

IDG anstränger sig dagligen och stundligen med att upplysa allmänheten om tekniska nyheter från hela världen, teknik som sannolikt är av vikt för vår samtid eller kommer att bli det i framtiden. Fråga ett är: vill vi bli upplysta? Finns det egentligen ett intresse av tekniknyheter och teknik och vetenskap i allmänhet eller är allmänheten mera intresserad av annat, som kläder, öppna spisar, korsord och kungligheter?

pressbyrån-hylla

För att utröna det kan man ta en titt i närmaste pressbyrå, vilket undertecknad gjorde (Pressbyrån i Orminge, Saltsjö-Boo), med inte allt för upplyftande resultat. IDG finns visserligen representerad i tidskriftshyllorna, men andelen publikationer som upplyser korrekt om teknik, alltså icke-flummig teknik, är nästan försumbar i mediafloden.

Så här ser fördelningen av olika ämnen ut i ett cirkeldiagram. Teknikämnena och humanioran hamnar givetvis bland de smala sektorerna med en andel långt under en procent vardera. Hus och hem är den största sektorn, med snygga inredningar, öppna spisar och dekorativa, torkade växter i glasskålar. Att porr inte finns med beror förmodligen på att Pressbyrån i Orminge valt att inte ha sådana tidskrifter, annars skulle det givetvis ligga i topp.

pressbyrån-cirkeldiagram

Och detta är färgkoderna.

pressbyrån-förklaringar

Resultatet är alldeles fantastiskt. Totalt har Pressbyrån i Orminge 289 unika tidningar (som fanns framme när jag tog bilderna)

varav
1 behandlar industridatorer (Techworld (sv))
1 behandlar riktig geografi (National Geographic (am))
1 behandlar språkvetenskap (Språktidningen (sv))
1 behandlar tekniknyheter (Wired (am))
2 behandlar riktig vetenskap (Scientific American (am) och Forskning & Framsteg (sv))
1 behandlar humaniora (Axess (sv))

medan hela

11 behandlar populärvetenskap
12 behandlar skvaller
15 behandlar mode
37 behandlar hus och hem

Man kan alltså sluta sig till att IDG är ute på helt fel spår. Seriös teknikupplysning är nästan ointressant för svenska folket. Vi skulle kunna dra in betydligt mycket mera pengar på att starta en Sköna-Hus-och-Hem-och-Blanka-Spisar-tidning till, ytterligare en tidning om hårdrock, hur man hackar permanenta märken i kroppen (tatuering) eller hur man blir med barn.

Ingen försöker agera folkbildare

Förr försökte åtminstone svensk TV agera folkbildare och upplysa om tekniska fenomen och vetenskap på djupet (och då menar jag inte Tekniskt Magasin…), men det är snålt med det nu för tiden. Numera går det inte att som ”på min tid” sitta klistrad framför Skol-TV och exempelvis se ett experiment om hur järnmalm reduceras till järn, med diverse glasrör hit och dit, bunsenlågor och en dammsugare som fläkt.

Pressbyrån är inte dumma. De säljer det folk vill köpa och försöker inte agera folkbildare. I det utbud jag studerade, fanns egentligen bara tre ”tunga” vetenskaps- och tekniktidningar: Forskning & Framsteg, Scientific American och Techworld. Det blir 1,04 procent.

Fråga två blir då automatiskt: Vem har sett till att den moderna människan inte vill bli upplyst om teknikämnen som är viktiga för denne, utan helst bara ägnar sig åt meningslösheter? Vem vinner på att vi bara tittar på såpoperor istället för vetenskap? Vem vinner på att tidningarna skriver trams om CERN och svarta hål istället för att upplysa om de stora upptäckter som görs?

Här är hela listan

Pressbyrån har på sin website delat in tidningarna i betydligt flera grupper än jag och gjort betydligt snällare klassificeringar, eventuellt för att inte väcka onödig anstöt, men handlar en tidning med epitetet ”mode” klart och tydligt om ”mode och sex” så registrerar jag den i denna grupp. Halvnakna tjejer på omslaget syftar definitivt inte bara på ”mode”. Och ”damtidning” kan man ju skriva, men är det kändisskvaller, så är det skvaller.

bibliografi    1
debatt    1
fotoreportage    1
herr och sex    1
humaniora    1
industridatorer    1
militaria    1
riktig geografi    1
språkvetenskap    1
tekniknyheter    1
design    2
familj och kriser    2
historia    2
riktig vetenskap    2
bröllop    3
företag och affärer    3
motorcyklar    3
trädgård    3
barn    4
datorspel    4
flyg    4
hobby    4
TV-guider    4
mobiltelefoner    5
småflicksmagasin    5
foto    6
hälsa    6
mode och sex    6
djur    8
hemdatorer    8
tatuering    9
båtar    10
hifi och musik    10
populärvetenskap    11
livsstil    12
skvaller    12
sport    13
mode    15
underhållning    17
kryss och spel    22
bilar    27
hus och hem    37

TOTALT    289

Notera att avdelningen ”herr och sex” bara har en post. Det är sannolikt medvetet från Pressbyråns sida. Vad spelar det för roll? Internet är fullt av det. Gratis. Det är en pseudo-åtgärd. Man verkar också ha försökt reducera antalet tidningar om militaria, dvs vapen, krig och stridsteknik. Det är det meningslösa som överväger.

Läs mer

Pressbyråns tidningstjänst: http://www.pressbyran.se/webbshop/tidningar/
Till och med fransmännen är bättre än vi: http://blogg.techworld.idg.se/realistklubben/2011/06/03/varfor-ar-det-sa-ont-om-vetenskap/
Vetenskap dödar (från 2008): http://teknik360.idg.se/2.8229/1.185344/vetenskap-dodar

Där monopolet går ut går kvacksalveriet in

21 kommentarer
19 september 2011 23:44

Det är alldeles klart att när konkurrensen bland apoteken ökar så måste de ta till fejk-produkter med verkningslösa, billiga ingredienser där de kan göra ordentlig vinst. Då går man på ett ”enkelt” marknadssegment, hälsoprodukter med tveksam verkan. Av någon obegriplig anledning anses kvinnor så korkade att de ska påtvingas sådana meningslösa och dyrbara produkter, och bombarderas med nyckelorden torr hy, irritation, stress etc. Och köper gör de. Medan jag stod där i Apotekets butikslokal såg jag minst två stycken som stolt kom med varsin hundrakronorsflaska thermalvatten i näven.

Vi har skärskådat två produkter hos Apoteket, som visar sig vara helt och hållet dyrbar båg.

Avène Thermal Spring Water, 650 kr/lit

För det facila priset av 97,50 för 150 milliliter kan du köpa en steriliserad flaska termiskt vatten från Dermarone (Thermal Water = Thermalvatten enligt Apoteket). Enligt specifikationen är det ”Lugnande vatten från källan i Avène. Rikt på silikater och spårämnen. Skyddar huden från yttre påfrestningar. Lindrar irriterad hud.” Det står Paris på flaskan, minsann.

kvacksalveri-thermalvatten

Innehållsförteckningen på webben avslöjar följande om thermalvattnet: Rik på silikater (mjukgörande, skyddar huden mot extern stress). Rik på spårämnen som zink, koppar, selen, järn m.m. Hur rikt står inte, men att det skulle vara rikare än exempelvis vatten från Ramlösa brunn har jag svårt att tro. Så här skriver Johan Jacob Döbelius om vad det märkliga vattnet från Ramlösa kunde år 1706: ”Skjörbjugg, ledernas darrande, gikt och torrverk, svindel, hufvudvärk, flusser, rinnande och röda ögon samt rödt ansigte, hjertklappning, kort och elak ande, förslemmad, bortskämd och hård mage, förstoppad lefver, gulsot och mjeltsjuka, sten såväl i njurarna som i blåsan, hysteri, stranguri, hvita flussen, och äfven nyttjas detta vatten mot hvarjehanda fel i menstrua.”

Som bevis för funktionen står det på flaskan att ”thermalvatten har förklarats nyttigt för allmänheten inom dermatologi sedan 1874”. Anvisningen på webben rekommenderar att man har thermalvattnet till en massa saker som man kan ha vanligt vatten till, och dessutom det som tillintetgör alla tvivel: ”När man sitter framför bildskärm”. Ååå. Då kanske det dämpar ”strålning” också? Det måste vara ett sant ”naturmedel”. Bergis jättenyttigt. Vem sitter och hittar på sånt svammel om vanligt vatten?

Man kan alltså konstatera att det är helt vanligt mineralvatten, sånt som finns i Ramlösa-flaskor för 10 kronor litern, som Apoteket utbjuder för 650 kronor litern. Det är då visserligen förpackat i sprejburk med kväve som drivgas, men man kan ju spruta sig i fejset med en blomspruta också.

Thermalvatten: http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=239667

Den amerikanska websiten är ännu värre. Där påstås det vara kliniskt bevisat att vattnet lugnar och mjukar upp (huden?). http://www.aveneusa.com/clinical-avene-thermal-spring-wa/

Och slår man på Google finns det en hel mängd uppföljande webbshoppar, webbplatser och bloggar där kvinnor skriver om hur fantastiskt bra thermalvattnet är, med en massa påhittat svammel om hur torr hennes hy var och hur len den har blivit av thermalvatten. Snacka om produktplacering av helt vanligt vatten! Precis när någon med lite tankekraft lyckats banka in i svensken att flaskvatten är dumt eftersom vi har så bra kranvatten, så kommer en ny våg av kranvatten, denna gång i sprejform på Apoteket.

Curami Havssalt by CCS, 209,68 kr/kg

Det är något särskilt med havssalt. Ja, det är bland annat särskilt dyrt. Och särskilt extra dyrt om man köper det på Apoteket. På hyllskylten står det ”Oparfymerat havssalt som återfuktar och mjukgör torr och känslig hud.” Texten på burken går ännu längre: ”Curami by CCS Badkur innehåller hundra procent fuktbindande havssalt som lätt löser sig i vattnet”. Visst, salt är fuktbindande, tills man har i så mycket fukt att det blir till saltvatten.

kvacksalveri-badkur

För 65 kronor får du en liten burk med 310 gram helt vanligt bordssalt, utan jod, som du ska hälla i badvattnet för att göra vanligt saltvatten. Det blir din hy så fin av. Innehållsförteckningen bevisar detta genom att enbart ta upp ett enda ämne: natriumklorid. Inga konserveringsmedel behövs. Givetvis. Salt är ett konserveringsmedel.

Går du ut och köper två kilo grovt salt på stan kostar det 5 kronor kilot.

På sin website skryter Curami själva om havssaltet: ”Mer än 30 år har vi på CCS ägnat åt att ta hand om torr och känslig hud. Den kunskapen har nu resulterat i en ny, unik hudvårdsserie.” Wow. Unikt. Curami Badkur: http://www.ccs-se.com/sv/curami-by-ccs/178-badkur

Bland alla fejkade bloggar, hittar vi snart en riktig, http://beleza-blogg.se/?p=1866, där en stackare har gått på konceptet och skriver storögt om vanligt salt. Det är ”Tina, en självlärd 33-åring med passion för allt i skönhetsväg” som skriver. Självlärd i vadå?

Myten om havssalt kontra bergssalt

Det vet ju alla att havssalt är mycket nyttigare än bergssalt eller mineralsalt, sånt där otäckt som de gräver upp ur smutsiga gruvor i Tyskland. Havssalt är grovkornigt. Bara det måste ju vara bra. Och så finns det andra ämnen i havsvattnet som kan vara nyttiga. Fast sanningen är att man slutar avdunstningen innan det näst vanligaste ämnet, magnesiumklorid, fällts ut, eftersom det smakar illa.

kvacksalveri-bergssalt
Otäckt, smutsigt, förorenat, läskigt bergssalt.

Gourmeter lovordar ofta havssaltet för att det har en annan och finare smak än vanligt, simpelt bergssalt. När kornen finns kvar i maten kan man ju hävda att de känns annorlunda i munnen, men löser man upp kornen smakar de likafullt som helt vanligt natriumklorid.

En chipsproducent som jag besökte för ett reportage pekade på en påse bergssalt som stod på en pall och sade: ”Jag kör med vanligt bergssalt. En del andra chipstillverkare säger att de använder havssalt, men det tror inte jag på, för det går inte att få det att fastna på chipsen”.

Tänker man efter så har allt salt varit havssalt en gång i tiden. Helt vanligt natriumklorid upplöst i havsvatten. En del av det har bara haft oturen att råka befinna sig på ett ställe som skiljts av från världshaven av landhöjningen, torkat ut och på grund av bergveckningen blivit till sediment och råkat hamna inuti berget.

kvacksalveri-havssalt
Är det här så mycket bättre?

Vad kan man visa för bilder i reklamen då? Havssalt, ja, salta vågor, badstränder, exotiska människor som går och skrapar salt i uttorkade dammar i något medelhavsland. Och bergssalt då, där är det väl bara smutsiga gruvmaskiner. Fast sanningen är en annan. De exotiska människorna kör omkring med exotiska grävskopor och lastar salt även vid det soliga medelhavet, fast det gör sig inte i reklamen.

Digga Disa

1 kommentar
31 augusti 2011 18:15

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), ja det kan ju låta lite tråkigt och torrt och så där, men de har sina ljusa sidor, särskilt när det handlar om dator- och datasäkerhet. Säkerhetssituationen på svenska företag är idag inte den bästa. Vi vet att mängder av USB-minnen med känslig information tappas bort varje dag och att i en undersökning hälften av användarna på ett givet företag kunde fås att avslöja sitt lösenord i utbyte mot godis.

Låt alla anställda gå igenom DISA (Datorstödd informationssäkerhetsutbildning för användare). Den tar cirka 30 minuter och hanterar ämnen som:

Säker e-post
Borttappade minnen
Backup
Spårbarhet
Loggning
Säkert beteende

och börjar på:

http://disa.msb.se/

För varje fråga man svarat på, får man reda på hur många procent av alla användare som svarat rätt. Det ligger kring 44-50 procent. Det är beklagligt. Ibland handlar det om att faktiskt läsa frågan rätt, ibland om att ha förstått problemet ordentligt. Efteråt kan man skriva ut ett diplom.

Blir resultatet allt för dåligt kan det vara dags att låta personalen få ytterligare utbildning, och att informera om de straff som kan bli påföljden av att någon slarvar bort företages hemliga information, eller maskinvara. Utmäts inget straff? Hm?

DISA kan mycket väl ligga till grund för ett företags säkerhetspolicy. Fast det har ni väl redan?

Läs mer om DISA här:

https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Informationssakerhet/Stod-fran-MSB/Stod–verktyg/DISA-utbildning-informationssakerhet/

Pappersbrev till Eric Schmidt

2 kommentarer
29 augusti 2011 17:06

Jag har skrivit ett pappersbrev idag. Det var ganska längesen det hände. Alltihop började med att jag läste den här artikeln på BBC News:

http://www.bbc.co.uk/news/uk-14683133

Googles styrelseordförande Eric Schmidt har hållit en dräpande föreläsning på Edinburghs internationella TV-festival och frågat vad som hänt med det brittiska utbildnigssystemet, och varför så få är intresserade av teknik idag. Han beskriver de uppfinningar som britterna gjort genom tiderna, de första datorerna, TV osv. Något fantastiskt hände till exempel under 1980-talet när BBC inte bara körde en programserie om mikrodatorer utan också sålde byggsatser till hugade tittare, The BBC Micro.

Sen har det gått utför. Schmidt anser att skolorna inte lär ut programmering i tillräcklig utsträckning, utan bara hur man använder programvara. ”If I may be so impolite, your track record isn’t great”.

Det var inte svårt att dra en parallell till Sverige och vårt skolsystem som är på väg utför i allt snabbare takt och gemene man som är mera intresserad av Idol och Simpsons än riktig teknik. Så jag skrev det här brevet:

————————————————

August 29, 2011

Mr. Eric Schmidt
Executive Chairman
Google Inc.
Mountain View, CA
USA   94043

Dear Sir,

I was amused to read about your ”lecture” to the British educational system at the Edinburgh International Television Festival, in which you counted all the British inventions and then drew a perfectly valid conclusion about where everything had gone: ”The UK is home of so many media-related inventions. You invented photography. You invented TV. You invented computers in both concept and practice”… ”If I may be so impolite, your track record isn’t great.”

Be that as it may, I would like to point out the non-virtues of the Swedish school system, and its utter failure to interest kids in science and technology. The closest most kids get to technology today is their mobile phone, and they don’t have the slightest idea about how it works. Since I went to school, 30 years ago, chemistry and biology has been reduced from practical learning to theory. Chemistry is nowadays considered too dangerous for kids to meddle with. It’s all books and it’s not fun anymore.

We have our share of computer illiterate teachers, and many schools still lack computers. It’s not that we have a useless school system as a whole, just horribly misdirected. Many years ago, the Swedish school system was the best in the world. We consistently came out on top of all lists. Not any more. We lost that lead a long time ago.

This has turned most people off technology, and on to talk shows, sitcoms and silly talent shows of no techie value whatsoever. The industry is screaming for competent youngsters, but there aren’t enough. And it’s getting worse.

Among small company startups this year are more hairdressers (216) than software companies (210).

So, what has Sweden got to be techie-proud of? Swedish industry:
pioneered the use of three-phase electricity
found the first rare earth elements, such as erbium, terbium, ytterbium etc, right here
has developed several fighter jets, along with the electronics, and lately also the engine
pioneered automatic train protection, eliminating all (preventable) railway accidents in Sweden
developed the first thyristor controlled railway engine
once had the fastest computer in the world, the BESK
dynamite, the AIS system… I could go on.

and then the Nobel prize, which draws very little interest in Swedish media, and schools today.

So, in short, would you please come and make the very same comments in my country, Sweden? I could find you all the background information you’d need. I guess I could find some venue of proper importance, such as IDG, which would broadcast your ideas across the Swedish society.

Best Regards

Jörgen Städje
Freelancer for IDG in Stockholm
Ormingeringen 55 b
SE-131 33 Saltsjö-Boo
Sweden
jorgen@Qedata.se

———————————————

Vi får se vad som händer.

Chefsingenjören och vindtunnlarna

3 kommentarer
25 augusti 2011 21:29

Jag hade tänkt skriva en artikel om de sista svenska vindtunnlarna. Min kontaktperson hörde inte av sig på länge och nu får jag veta att han fått sparken, tillsammans med alla andra på STARCS (Sjöland & Thyselius Aerodynamic Research Centre AB). Ajöss med mycket av den svenska flygverksamheten.

Varför ska jag hitta på något själv, när jag kan citera Chefsingenjören:

”Sverige är i tysthet på väg att förlora en strategisk resurs, framförallt inom sektor flyg, rymd och energi. STARCS är en för Norden unik aerodynamisk experimentell testanläggning, innefattande fem vindtunnlar och en kompressorprovrigg. En anläggning som under 70 år byggts upp med statliga medel och där de svenska stridsflygkrafterna utprovats genom åren. Anläggningen privatiserades för tre år sedan och är nu på grund av kortsiktigt tänkande på väg att säljas till utland, eller som järnskrot. Detta innebär att Sverige oåterkalleligt mister en unik resurs, en unik kompetens och dessutom trovärdigheten som teknisk exportnation.”

http://chefsingenjoren.blogspot.com/2011/08/gastinlagg-slutblast.html

Det blev ingen artikel, men det blev en intressant utflykt i ett bloggforum som skrivs av en man med mycket djupa kunskaper inom flyg, teknik, militär strategi och med stora omvärldskunskaper, som dessutom  tycks kunna dra helt realistiska slutsatser av bristfälligt skrivna nyhetsartiklar. Kort sagt, en realist.

Utforska Chefsingenjören och få i dig lite realism. Det är det väl värt.

Sverige slänger bort en enorm resurs. Vem tar upp tråden? Frankrike? USA?

Allting börjar här: http://chefsingenjoren.blogspot.com/

Lågenergilampor dyrare? Varför?

10 kommentarer
25 augusti 2011 19:51

Jag förstår inte att folk är så fästa vid gamla glödlampor så de börjar hamstra nu när 60-wattarna ska förbjudas. Sen då, när det hamstrade lagret är slut, vad gör man då? Då får man ju köpa lågenergilampor ändå. Det blir en fördröjning på ett år för hamstrarna, sen får de bita i gräset.

Det finns numera lampfabrikat som tänder snabbt. Det där med långsamma lampor är ett minne blott.

Lamptillverkarna tar chansen att dra en växel på nyheten att Kina ska behålla en del av sina sällsynta jordartsmetaller för sig själva. Enligt tidningen Metro ska lågenergilampor och lysrör bli cirka 20 % dyrare i höst på grund av detta.

Det kan man ju förstå. Inte! Det ingår säkert flera milligram terbium, yttrium och europium i lyspulvret i en lågenergilampa, till ett pris av flera öre.

Det är lite som bensinen, som ökar i pris när det är oroligt på världsmarknaden, men aldrig någonsin sjunker i pris när oroligheterna är över.

Kinesiskt terbium tycks kosta cirka 24000 kronor per kilo.  Ett milligram kostar således 2,4 öre. Jag tror vi kan tåla en prisfördubbling utan vidare. Om allt stod rätt till skulle det inte märkas på utpriset. Men allt står inte rätt till.

Gratis nyhetsbrev
Välj ett nyhetsbrev:
Weekly - Security -
Open Source Update





Please don't insert text in the box below!
Kontakta oss
Postadressen är:
TechWorld, Karlbergsvägen 77, 106 78 Stockholm

För prenumerationsärenden:
Logga in här eller ring 08-799 62 39.




Copyright © 1996-2013 International Data Group
Sök efter artiklar och produkter: